Besvikelsen över det uteblivna guldet maler än...solen lyser med sin frånvaro...Men det regnar inte!

Började dagen med simning i poolen...frukost och nu skall poolen besökas igen...Sen blir det promenad, lunch, inskrivning och troligtvis pollen...Ikväll är det en liten välkomstmiddag. 

Missa kvällens show...Fyra unga ryskor som dansade magdans...Allt för att man satt och lyssna på Elfsborg via webbradion...Vi var inte speciellt hungriga efter det... så ikväll blev det en enkel spagetti efter de senaste dagarnas Indiska läckerheter...och bara 2 minuter magdans...och sen kom monsunregnet...Men vi hann att träffa tre andra svenskar och dela en öl ihop innan vi sprang till våra rum i skyfallet...dax att knyta sig med en god bok...just nu är det den första deckaren av Stephan Booth - Den svarta hunden...moi muukulat!

Sitter och deppar i Goa...En kvart efter slutsignalen hade jag slagit ner 15 Indier, en Pakistanier samt tryckt ner en basketboll i bartenderns hals... skojar bara!

Men besvikelsen var stor...Varför skall det vara så svårt 2007 att döda matcher... det är tufft att leda med 2 mål... man behöver inte vara så förba... italienska och tro att man kan vinna med uddamålet jämt... men 2007 har blivit ett år då vi hade chansen... men fokusen var på Europa... nästa år har vi bara fokus på Sverige... då vi hamnar 6-7 och står utanför Europaspel... Tror ändå att vi har Sveriges bästa lag, tränare och organisation...men vi måste lära oss att vinna de grå matcherna oxå...

Imorgon börjar min konferans...Så idag vilar vi lite.

Vi sov till 8:00 och åt en rejäl Indisk frukost... Om gårdagen var min så var dagen min frus... Hon fick bestämma... lika mycket som korna bestämmer vart trafiken skall köra i detta land... Så först blev det en långpromenad runt på området... sen blev det bad i poolen... simma 200 meter, dusch och iväg för en Ayurveda massage av huvud, nacke och axlar. En promenad längs The Arabic Sea shore för att sedan äta och sova och blogga. Allt för att vara pigga och utvilade inför en veckas järnvägskonferans...

Här har vi havet...som vi inte fick bada i... när det är monsun så ombildas stranden och mycket kraftiga vågor och undervattenströmmar uppstår. Jag gick i till knäna...men man kände hur det tog tag i en när vågorna skjöljde fram och tebax. Så vi håller oss till poolen. Nu får jag börja uppladdningen inför dagens match mot Brommapojkarna... allt annat än tre poäng är en besvikelse och ett tappat guld... men jag tror på grabbarna även utan Viland, Ishy och Alex... Tror att Abbas täpper till bakåt, att Bajrami gör en kanonmatch och att Avdic får göra sina två första allsvenska mål... matchen slutar 1-4...Forza, Forza Elfsborg!

Fredag... vi har varit i Goa i snart 20 timmar när vi åker ut på våran första expedition...T-Day eller Train-Day som det var tänkt. Vi åker taxi in till Margao som är en stad av Borås storlek... men ack så mycket fattigare, smutsigare och varmare. Vi vandrar i basarer, råkar komma in på kiss-gatorna och stöter på de obligatoriska tiggarna. Efter 3 timmar i Margao går vi mot alla tips den cirka en kilometer långa vägen till järnvägsstationen genom "slummen"... man får inte vara alltför känslig eller lättskrämd där man vandrar...Men förutom att frugan får en skruv genom sandaletten så är det ganska lungt... det regnar ju...Väl framme på stationen köper vi biljett...och man skall inte klaga... priset låg på 4 kr/styck för 41 kilometers färd... men då var det lägsta Indiska standard... Det är lite som att åka i ett förfallet utedass... samma lukt... och samma standard. Kvinnan på bilden är faktiskt växlare av tåg på stationen. Här kopplar hon ensam ett lok till 55 godsvagnar iklädd sari... tufft!

Till skillnad mot det här gänget på 12 män som skall fixa en växel... I Sverige brukar vi vara 2-3 stycken på en växelrevision...Men vad är bäst...? Att alla har ett jobb...eller att några få jobbar? I Sverige pratar vi om problem med spårspring... men då skall man se de Indiska järnvägarna... tågen tutar ideligen...Här hänger ett glatt gäng på en bom vid en järnvägsövergång... Man hinner se en hel del ur ett järnvägsfönster i Indien då tågen sällan kör fortare än 40 km/h... plus att de stannar med jämna mellanrum... för att passagerarna skall få andas lite frisk luft tror jag... Så efter ett tag blir frugan trött och lägger sig till sist och sover... trött på alla vyer...Landskapet skiftar från stad till landsbygd. Risfält till kokospalmer... från floder till träskmark...allt är grönt så här i slutet på monsunperioden i Goa... riktigt grönt om man skall vara ärlig. Städerna vi passerar verkar uthuggna ur djungeln och ruinerna ser ut att vara tagna ur djungelboken. Vårat mål var Old Goa... en stad fylld med gamla kyrkor... en var upptagen på Världsarvslistan...Det märks att Goa var en Portugisisk koloni i över 300 år. Vi hyrde en liten moped-bils-taxi med chaufför i en timme till det höga turistpriset av 150 rupier... det blir väl ungefär 25 kronor. Sen var det dax att åka kvällståget hem...

För att ge lite svalka så är innertaket i kupen fylld av fläktar... en tredjedel fungerar... men man går gärna till de vidöppna dörrarna med jämna mellanrum för att andas lite...

Vi var hemma vid halv tio tiden...duscha, bytte om och gick för att avnjuta en lugn måltid...Men nu har vi iallafall åkt tåg i Indien...

Så... efter att ha mellanlandat och gått omkring i 5 timmar i Helsingfors så fortsatte vi med flyg till Mumbai. Det var lite folk på flighten, så vi kunde sova raklånga över 4-säten...sova och sova är väl synd att säga... men vila.

Vi landade strax efter klockan 6:00 lokal tid och vandrade omkring i och utanför flygplatsen till klockan 12:00... sen var det dax för flyg till Goa.

Väl framme och med allt bagage i händerna så var det dax att hitta våran taxi... alla ville hjälpa till att bära mot lite baksish... Men våran utsände från Hotellet knuffa undan alla och satte oss i sin taxi och vi for raka vägen till hotellet i vindlande fart på småvägar mellan kor, cyklar och vandradndes Indier... Det var svårt att relaxa i baksätet...Väl framme på hotellet blev vi satta i en soffa... fick en läsk i handen och sedan sjöng personalen en sång om lycka... gu va pinsamt... jag blev kanonröd i ansiktet och ville bara sjunka igenom jorden. Väl inne på rummet tog man sig en dusch och pakade upp innan man sloknade i sängen...äntligen kunde man koppla av! 

Nu känns det nervöst... men vi skall åka... var länge sedan jag var så nervös inför en resa... men det är väl så det skall vara... eller?

Först åker vi till födelsestaden Helsingfors. Där blir vi kvar i fem timmar innan vi åker vidare till Mumbai. Det är en flygning på strax under 8 timmar.

Väl framme i Mumbai får vi vänta i 6 timmar innan flyget går till Goa.

En timme senare är vi framme i Goa.

Förhoppningsvis kommer det någon från konferansen och hämtar oss... det vet vi inte just nu... ingen har sagt något... men jag har mejlat och sagt vilken flight vi kommer med.

Vet inte heller om vi har boende första 4 dagarna innan konferansen börjar... men det går säkert att hitta något där nere... fast man kommer nog vara rätt trött efter en 24 timmars resa...Vi hörs.

Nu börjar uppladdningen för fullt. Frukosten avklarad. 3 av fyra barn har gått till skolan. Nu är det sista minuten bokningar och räkningar som skall fixas.

Strax är det dusch och påklädning och avfärd.

Kolla igenom allt...

Biljetter, pass och pengar... köra igenom packningslistan en gång till.

Äntligen på väg.

Goa here we come...