Du är min man och jag vet du gör så gott du kan fast du inte tycker att du räcker till men du får tycka vad du vill. Jag älskar dej och jag ber, du måste tro på mej det betyder allt att vi två har varann. Du är min man! Jag vet hur jag får dej att glömma så bara nuet spelar roll, så att du skrattar igen och slutar att döma dej själv för en stund och vågar drömma. Och om den bistra verkligheten är mer än du kan ta just nu, så låt mig hjälpa dej då och svälja förtreten, för mig finns det bara du. Du är min man, och jag vet du gör så gott du kan, fast du inte tycker att du räcker till men du får tycka vad du vill. Jag älskar dej och jag ber, du måste tro på mej det betyder allt att vi två har varann. Du är min man! Och om den bittra hopplösheten har slagit rot hos dej just nu så låt mig hjälpa dej då och svälja förtreten för mej finns det bara du. Du är min man och jag vet du gör så gott du kan fast du inte tycker att du räcker till, men du får tycka vad du vill! Jag älskar dej och jag ber, du måste tro på mej, det betyder allt att vi två har varann

Svensktoppen, romantik på höloft... men fa... jag tycker om det!

Brukar reta min fru efter 20 år med den här låten...

Hon tycker jag är patetisk, att låten är pinsam... men HALLÅ!

Visst vill man som man känna så? Eller?

Är det bara jag som gör så gott man kan, som känner misssmod, ger upp ibland... Behöver tröst, kärlek och omtanke... jag må vara Finne... men är ändå en människa.

Att vara älskad och behövd... vad mer kan man som man begära?

Att betyda något för någon som betyder något för mig... that's life man!

När livet suger... när drömmar går i kras... när ens kraft tar slut... då finns du där...WOW... say no more!

Snart 20 år och du sover din välförtjänta fredagssömn i soffan... Jag älskar dig... puss från din egen Jalka

Här sitter jag och lyssnar på en av Sveriges mest underskattade artister... Ebba Forsberg! Hon har en röst som skapar lugn... inte konstigt att jag nästan alltid lyssnar på henne när jag skriver mina räkenskaper... ja... som egen företagare är det en hel del som sker bakom fakturorna... Man skall sköta bokföring, momsredovisning etc...

Men idag skall jag inte blogga om baksidorna av att vara egen företagare... Tänkte jag skulle skriva om en gammal vän som ni ser här på bilden. Vi har känt varandra i snart 27 år... Och ändå känns han som ny!

Mr H och jag har ett förflutet som sambos... no dirty thoughts please!

Men när man träffar sitt livs kärlek så flyter ens vänner ut i periferin... så är det bara!

Jag läste ur min bok "Shantaram" i morse när tog jag tåget till Götet..."Hjärtat känns som en överfull livbåt...Man kastar sin stolthet överbord för att hålla båten flytande, man kastar sin självkänsla och sitt oberoende. Efter ett tag börjar man kasta människor överbord - sina vänner, alla man känt. Livbåten sjunker i alla fall och man vet att man följer med ner." Så är det när man är nykär och får barn... prioteringarna kastas om... gamla vänner hamnar i vattnet. Men så efter ett tag... 10-15-20 år senare så försöker man att knyta upp det där igen...Mognad... andra perspektiv...Fa... jag vill inte verka för seriös... men man vill ta tag i sånt där!

Så då börjar man att umgås igen... sakta...trevande...Men man vet vad man hade...då!

Nu är vi båda "vuxna män" med familj och "karriär"... Men jag känner att man vill träffas och umgås... Våra respektive trivs ihop... och våra barn trivs med varandra... Imorgon skall vi åka och se Elfsborg spöa IFK med 3-0... dricka lite pilsner och bara vara... Mrs H skall jobba och muminmamman skall på en invigning av en kiroprakorklinik...

Jag hoppas på en go dag... Och Mr H... jag blev så glad när du sa i telefon att du läste min blogg... Fa... trodde att mitt ego var moget... men innerst inne är jag bara en finnpajsare med taskigt självförtroende...