Det blev inte riktigt som jag förutspådde...men vi vann på bortaplan...gött nog. Tack Kalmar att ni släppte Mobeck. Han gjorde det första målet på vår fina Arena och han gjorde det viktiga målet ikväll. Nu vill jag se 14 400 glada Boråsare nästa onsdag...Forza!

Tänk att ett gräl med någon man tycker så mycket om kan störa en så mycket...man vill stötta, uppmuntra och finnas till...men stöts bort...man fattar inget...låt mig va! Det är svårt att se sitt barn vara ledsen, uppriven och arg. Det är svårt att vara vuxen i sitt beteende...det är jobbigt och det påverkar hela ens dag...och natt för den delen oxå. Att älska är inte lätt...att älska är inte något gulligt och rosa...att älska är att inte ge upp. Det spelar ingen roll om det är ens partner, ens barn eller kärlekt till ett fotbollslag. Läste  i en engelsk undersökning att 80 % av karlarna hellre skulle byta fru en favoritlag i fotbollen...Undrar hur många föräldrar som ger upp på sina barn när det blir tufft...som låter dem få som de vill...det blir ju lugnast så. Att sätta gränser är av kärlek...Att ha regler är oxå kärlek. Jag tror inte på frihet i överflöd. Att älska handlar om respekt, tillgivenhet, men oxå om tydlighet och kommunikation om önskemål och förväntningar. Att man grälar när semestern börjar handlar ofta om otydlighet i vad man vill få ut av den gemensamma semestern. Den ena vill vila, den andra vill resa. Andra vill snickra eller ligga i hängmattan och läsa. Men är man ett par så måste bådas önskan kommuniceras och sedan är det kompromiss som gäller...Så även med barn...Vad vill du...Vad känner du...Hur skall det gå till...men vem har sagt att det är enkelt...

Imorgon klockan 20:45 springer våra gula eleganter ut på den varma gröna gräsmattan i Debreceen. De skall spela en av svensk klubbfotbolls viktigaste matcher på flera år. Elfsborg mot Ungerska Järnvägens duktiga lirare. Vi ställer upp med ett sargat lag mot de tre senaste årens Ungerska mästare. Anders och Mattias Svensson är skadade, Ischi är skadad. Björk är febersjuk och våran viktiga finne på mitten är skadad sedan ett par veckor. Tänkte bara att jag skulle bespara er att försöka få in ungersk Tv via internet eller kabel...Här kommer ett referat dagen innan. Elfsborg startar med 6 backar, varav två får spela på mittfältet. Första halvtimmen är det konstant tryck mot vårat mål. 5 hörnor utan resultat. Efter första halvlek står det 0-0. I andra byts Ishi och Alexandersson in och nu börjar det hända lite. I 56 minuten hittar Anders Svensson Alex med en långt uppspel och han lurar målvakten och lägger in 0-1.

I 78 minuten skruvar Ishi in en hörna från vänster till 0-2 sedan Kejsar August varit uppe och stört målvakten. På övertid reducerar de till 1-2 efter ett långskott som byter riktning på Martin Andersson som försöker täcka. Men vi vinner på bortaplan...Visst är jag löjlig...men kom ihåg vart ni läste det först... ; )

Ibland är det inte lätt att vara farsa... Ibland är det förbannat svårt att farsa...Vet ni hur det är att leva 199 h/dygn med fyra tonåringar... det är som att vandra i ett minfält. Ibland är man patetisk, orättvis och ibland alldeles underbar. I morse skjutsade jag äldsta dottra till jobbet vid klockan 06:00. Åkte själv 8 mil för att uträtta mitt dagliga förvärv. Sen skyndade jag mig för att hämta min dotter, handla del två av Stieg Larsson innan det var dax för att ta nästa dotter på allvar...hennes mobil hade gått sönder...igen...tredje gången på 5 veckor...Så efter att ha hämtat äldsta dotterns telefon hos en kompis i andra änden av staden styrde vi Skodan mot NetOnNet. Väl där får man med myndig ton förklara att så här kan vi inte ha det...Så vi fick en ny och allt var väl bra med det...Dottern kvittrar när jag släpper av henne för att träffa en kompis...Puh...äntligen hemmåt...solen skiner och nu kan man sätta sig och läsa i solen. Plockar fram kameran och drar ett varv runt i trädgården. Frugan är och joggar, så är ena pöjken med. Väl hemma ställer hon sig och lagar middag och allt är så där gemytligt som livet kan vara.

Efter en timme kommer dottern och har haft en tuff bussfärd hem från staden...Åter tillbaka i Limbo...Man blir utslängd, utskälld och man blir ledsen, förbannad och sätter sig istället och bankar på tangenterna...Stackare...ni får ta emot min frustration och hjälplöshet...men samtidigt utnyttjar jag min qvinnlighet...det är ju ändå första dagen på pride idag och jag lyssnar på sportradion medan jag skriver...i och med att man är sann Elfsborgare så kan man inte annat än glädjas åt att Kalmar förlorade och att Halmstad ligger under med 0-2...

Men man får väl låta dotterns sorger ta sin tid och finnas någonstans i bakgrunden...och lyssna när hon orkar prata igen. Fa...nu reducerade Halmstad till 1-2. Men man är ju bara en Pappa. Man älskar sina barn och vill ibland att de skall lyssna till all sin egna erfarenhet...men gjorde man själv det...knappast. Nä...nu räcker det för idag...

Stieg Larsson har ett sätt att skriva så att det är svårt att lägga ifrån sig boken. Fick fyra timmar inatt medan man låg på soffan och väntade på att tonåringen skulle höra av sig...sen har jag läst mer eller mindre oavbrutet hela söndagen sedan klockan 08:30...Det är en stark bok som jag verkligen kan rekomendera...skall köpa tvåan imorgon på väg hem från jobbet. Nu får jag läsa lite om symboler genom historien för att splittra tankarna lite innan sömnen gör sig påmind.

Har ni sett filmen V for Vendetta? Detta är en hyllning till laget som gav revansch på hela fotbolls Sverige. Efter 45 år kom äntligen dagen då Elfsborg stod som värdiga mästare. En dag som hela Borås väntat på från juni till november. För oss som följt laget i många år var det en pina, glädje och fuc... nervöst. Efter en sömnlös natt slöt 100 tals Boråsare upp på Harry's redan klockan 11:30. Det fanns förväntan i luften...en nervositet som gjorde att vuxna människor skrattade för att de inte visste vad de skulle säga. Väl inne på puben flödade ölen och allt mer segervissa började kampsångerna ljuda... Folk sjöng för att slippa tänka på vad som skulle ske vid en förlust... att vara second best är inget...Väl på arenan börjar det släppa lite. Arenan är fullsatt och alla hejar på "di gule"...även de ca 1000 tillresta Stockholmarna som hellre vill se oss som segrare än "gnaget". Jublet visste inte sina gränser när vi gör 1-0... Joakim Sjöhage fick målet...numera gay-ikon i norska Brann...Efter målet är det många naglar som blir massakerade och fler än jag var så nervösa att vi missade slutsignalen och började undra varför det bildades små högar med överallt på planen...Vi vann...underbart...Glädje, lättnad och allt på en gång...Remember...Remember...the fifth of november...

Sommartorp...Sommarhus av en gammal ladugård...skulle det vara något nytt!

För fyra år sedan stod vi ett vägval med våran gamla ladugård...riva eller renovera! Vi hade under en följd av år varit månskensbönder. Min fru var hemma med våra barn i 8 år och vi hade haft höns, kalkoner, grisar och får. Nu jobbade hon heltid och djuren var utbytta mot katter och hund. Vi funderade och tog hit en granne som är snickare. Han sa att visst går det att renovera och gav ett prisförslag på ombyggnaden. Så vi slog till...Nu började slitet med att riva och elda upp gamla bräder...och hela loftet som man hade samlat på sig bra- ha-saker typ gamla fönster som man skulle göra om till drivbänkar.

Tre fredagar på raken tog vi ledigt och bar ner bräder och annat brännbart till en brasa på åkern. Tänk vad mycket man har som man kan elda!

Under tiden höll snickaren på inne i ladan... En sak var bra med detta projekt var att vi slapp bo i skiten. Det fick ta den tid det tog. Så efter ett drygt ett år stod det färdigt...frågan är om ett hus blir färdigt...det finns ju alltid något man kan göra där. Så idag använder jag "ladan" som kontor...sitter där och skriver den här berättelsen. Ibland kör jag säkerhetskurser för rallare här och ibland har vi fester som när Mika konfirmerades förra året. Så att renovera en lada är väl inget nytt...

Moi...Kvällen är sen...Men ville bara dela med mig av ett öl tips... eller rättare sagt ett Öl att undvika om man inte är förtjust i ett honungsdraperat klet.

Honey Dew från Fullers är inget öl att dricka utan tilltugg... kanske till rätt mat...indiskt eller kinesiskt. Drack en i bastun ikväll och blev mycket besviken. Fick mig en tanke när jag surfade runt på andra bloggar att Rochfort 10 hade varit ett bättre val. Hade två stående i kylen, men då frugan har jour i natt innan hon går på semestern så sparar jag dem till imorgon.