Då var det dax för årets event... Bokmässan i Göteborg.

För några som älskar böcker och kultur som Muminmamman och jag så är det en höjdpunkt i höstmörkret att vandra omkring och lyssna på författare, bläddra bland böcker och sist men inte minst fylla bagaget med nyinköpt litteratur.

I år lyssna vi på Guillou, Levengood bland annat.

Den käre Mark fick signera sin senaste bok... förra året var det maken/makans tur att signa sin bok.

Vi hittade även böcker till tre av våra fyra barn... och GoneDriftings pojkvän. Även min mor fick en signad bok i år.

Annars var det mest deckare, historia och böcker om järnväg som hamnade i bagaget.

Muminmamman är djupt försjunken just nu med en bok och ett glas rödvin... (vad annars när man är lite kultursnobb!),  i väntan på att bastun skall bli ledig.

Som sagt... en höjdare så här på hösten...

Fast jag kunde tänka mig att åka dit imorgon oxå bara för att lyssna på alla deckarförfattare som skall tala och dela ut pris...

Efter att ha kuskat runt i Sverige med bil i många år skall jag försöka mig på att åka kollektivt... varför?

Jo... då klarar vi oss med en bil... miljön mår bra... ekonomin mår bra... och man kan få lite tid för sig själv, sina tankar och böcker!

Jag älskar att läsa... men har svårt att hitta ro i vardagen... oftast blir det efter klockan 23:00... och då orkar man inte så många kapitel.

Just nu är jag inne på fjärde deckaren av Stephen Both om kriminalarna Fry och Cooper. Tycker att han skriver bra!

De är lättlästa, men ändå ganska invecklade på ett fint sätt.

Kan rekomenderas. 

 Av en tillfällighet hamnade jag på en annan blogg när jag väntade på "pinget" av mitt senaste inlägg.

Där pratade hon om diktaren och mystikern Rumi... blev lite nyfiken och var tvungen att gå ut på nätet och leta lite...

Här har du en kvällsdikt...

Dig endast, av allt i världen

Dig endast, av allt i världen, väljer jag!
  Vill du lämna mig bedrövad?
Min hjärta är en penna i din hand,
  min lycka som min sorg beror av dig.
Vad annat än vad du vill, kan jag vilja?
  Vad annat kan jag se, än vad du vill visa?
Ibland låter du gro ur mig en ros, ibland ett törne.
  Ibland doftar jag rosor, ibland drar jag ut en tagg.
Vill du ha mig si, så är jag si
  och vill du ha mig så, så är jag så.
I det kärl där du ger själen dess färger,
  vad är där jag och vad mitt hat och vad min kärlek?
Du var den förste och skall vara den siste!
  Gör mitt slut bättre än min början.
När du är dold, hör jag till de otrogna,
  men när du visar dig, hör jag till de trogna.
Jag äger inget, utöver vad du har givit,
  så vad söker du i min ficka och min ärm?

Man är född med tankar...ensamma tankar och verbala tankar som man delar med sin omgivning.

En del är bättre än andra på att formulera dem...Jag brukar återvända till Dag Hammarskjölds "Vägmärken" eller till Peter LeMarcs texter för att "känna igen mig".

Jag älskar att läsa och skulle själv vilja vara så där klok och cool och fyndig.

Men ack...suck 

Men en dag för snart 22 år sedan bestämde jag mig för att själv formulera mitt eget kaos. Jag bestämde mig för att jag kunde skriva...och jag kunde fotografera. Självfallet ville jag kunna måla oxå...men lite självinsikt har jag trots min hybris.

Så...sagt och gjort...Jag köpte en systemkamera istället för att slösa pengarna på mat och började fota...sen utmana jag en kompis på en middag... Vem av oss skulle få mest dikter publicerade i tidningar...Då skall ni veta att jag var en sådan där stökig finne som hade mest IG i betyget...Men...va f...Varför kan inte jag få publicera mina tankar...mina foton...Varför skulle min verklighet vara så tråkig och intetsägande...Så jag började skriva...givetvist anonymt...och döm till min förvåning att jag fick dem publicerade...Och det roligaste av allt var att min kära mor ringde mig en dag och fråga om det var jag som skrivit en dikt som var i söndagsbilagan...och då hade jag inte sagt något till henne...wow!

Jag skall inte skriva den dikten nu...utan väljer en dikt som jag tillägnar min kära dotter...Kom ihåg att jag skrev den här 5 år innan du föddes...men den är ändå till dig...puss

Den som ej glömmer

gör vänner oense. 

Upprepa ej mina misstag,

mina ömma punkter.

Det gräver djupa diken

och förstör vår gemenskap.

Stieg Larsson har ett sätt att skriva så att det är svårt att lägga ifrån sig boken. Fick fyra timmar inatt medan man låg på soffan och väntade på att tonåringen skulle höra av sig...sen har jag läst mer eller mindre oavbrutet hela söndagen sedan klockan 08:30...Det är en stark bok som jag verkligen kan rekomendera...skall köpa tvåan imorgon på väg hem från jobbet. Nu får jag läsa lite om symboler genom historien för att splittra tankarna lite innan sömnen gör sig påmind.

Min systers kompis som jobbar med kultur undrar hur jag som tänkande människa kan läsa så mycket deckare... det är kanske därför!

Deckare läser man, lägger åt sidan och somnar. Man kan läsa dem på tåget, på stranden och självklart när det regnar. Jag vill ge 5 tips på bra deckarförfattare.

1. Peter Robinson - Han skiver om en polis i en småstad som är påhittad, men som hämtar inspiration från Yorkshire. Det finns i daxläget 16 stycken, varav ett fåtal är på svenska. Själv tycker jag om att följa böcker kronologiskt...så det har väl blivit 11 på engelska.

2. Reginald Hill - Hans deckare handlar om Dalziel och Pascoe. Många av hans böcker är filmatiserade och går på lördagar på Kanal9. Att läsa om Dalziel på engelsk slang är en fröjd. Har hämtat ett favorituttryck från honom..."Om man följer efter en åsna får man räkna med att trampa i skiten".

3. Ian Rankin - John Rebus är en egensinnig krimmare i Edingburgh. För ett par år sedan var vi där och följde i hans fotspår runt om i staden.

4. Karin Alvtegen - Hennes böcker lämnar ingen oberörd.

5. Donna Leon - Hennes böcker om livet i Venedig är roliga att läsa. De är lättlästa och diskussionerna mellan paret Brunetti är böckernas behållning...och då skall vi inte glömma alla mattips!