Imorgon klockan 20:45 springer våra gula eleganter ut på den varma gröna gräsmattan i Debreceen. De skall spela en av svensk klubbfotbolls viktigaste matcher på flera år. Elfsborg mot Ungerska Järnvägens duktiga lirare. Vi ställer upp med ett sargat lag mot de tre senaste årens Ungerska mästare. Anders och Mattias Svensson är skadade, Ischi är skadad. Björk är febersjuk och våran viktiga finne på mitten är skadad sedan ett par veckor. Tänkte bara att jag skulle bespara er att försöka få in ungersk Tv via internet eller kabel...Här kommer ett referat dagen innan. Elfsborg startar med 6 backar, varav två får spela på mittfältet. Första halvtimmen är det konstant tryck mot vårat mål. 5 hörnor utan resultat. Efter första halvlek står det 0-0. I andra byts Ishi och Alexandersson in och nu börjar det hända lite. I 56 minuten hittar Anders Svensson Alex med en långt uppspel och han lurar målvakten och lägger in 0-1.

I 78 minuten skruvar Ishi in en hörna från vänster till 0-2 sedan Kejsar August varit uppe och stört målvakten. På övertid reducerar de till 1-2 efter ett långskott som byter riktning på Martin Andersson som försöker täcka. Men vi vinner på bortaplan...Visst är jag löjlig...men kom ihåg vart ni läste det först... ; )

Ibland är det inte lätt att vara farsa... Ibland är det förbannat svårt att farsa...Vet ni hur det är att leva 199 h/dygn med fyra tonåringar... det är som att vandra i ett minfält. Ibland är man patetisk, orättvis och ibland alldeles underbar. I morse skjutsade jag äldsta dottra till jobbet vid klockan 06:00. Åkte själv 8 mil för att uträtta mitt dagliga förvärv. Sen skyndade jag mig för att hämta min dotter, handla del två av Stieg Larsson innan det var dax för att ta nästa dotter på allvar...hennes mobil hade gått sönder...igen...tredje gången på 5 veckor...Så efter att ha hämtat äldsta dotterns telefon hos en kompis i andra änden av staden styrde vi Skodan mot NetOnNet. Väl där får man med myndig ton förklara att så här kan vi inte ha det...Så vi fick en ny och allt var väl bra med det...Dottern kvittrar när jag släpper av henne för att träffa en kompis...Puh...äntligen hemmåt...solen skiner och nu kan man sätta sig och läsa i solen. Plockar fram kameran och drar ett varv runt i trädgården. Frugan är och joggar, så är ena pöjken med. Väl hemma ställer hon sig och lagar middag och allt är så där gemytligt som livet kan vara.

Efter en timme kommer dottern och har haft en tuff bussfärd hem från staden...Åter tillbaka i Limbo...Man blir utslängd, utskälld och man blir ledsen, förbannad och sätter sig istället och bankar på tangenterna...Stackare...ni får ta emot min frustration och hjälplöshet...men samtidigt utnyttjar jag min qvinnlighet...det är ju ändå första dagen på pride idag och jag lyssnar på sportradion medan jag skriver...i och med att man är sann Elfsborgare så kan man inte annat än glädjas åt att Kalmar förlorade och att Halmstad ligger under med 0-2...

Men man får väl låta dotterns sorger ta sin tid och finnas någonstans i bakgrunden...och lyssna när hon orkar prata igen. Fa...nu reducerade Halmstad till 1-2. Men man är ju bara en Pappa. Man älskar sina barn och vill ibland att de skall lyssna till all sin egna erfarenhet...men gjorde man själv det...knappast. Nä...nu räcker det för idag...