På hösten brukar jag tänka tebax... på året som gått... på åren som gått...

Hösten sätter liksom punkt på så mycket.

På grönskan, på fotbollssäsongen!

Man får tid att andas frisk luft, lura lite och börja formulera framtiden.

En liv är ju inte så långt, 70-80 om man får vara frisk... och ett liv som levs går ju så fort... det vet du väl själv hur fort en kväll i glada vänners lag kan gå... eller en semester!

Hitta två gamla bilder på temat höst...

Den första är på min dotter GoneDrifting när hon var liten...

Den andra är på mig själv ... på den tiden man hade hår och inte lika mycket pondus...

En liten reflektion från ett hotellfönster i Mumbai...

Vart är alla dessa människor på väg?

Vi hamnade på ett Hotell inte långt ifrån flygplatsen... tog en timme med taxi... och en genomblöt skjorta efter alla tutningar, filbyten och inbromsningar. Folk mitt i gatan, bilar överallt... och alla tutar!

Dofter, rörelser och fattigdom.

Vårat hotell gränsar till en av alla dessa slumoråden som finns i Mumbai.

Här är skylten till "vårt" matställe... Vi åt här två kvällar. Men jag lurar fortfarande på all denna rörelse... människor jag aldrig sett... och aldrig kommer att se igen. Med egna liv, drömmar och sorger...

Ibland får man ta risker för att få det man vill ha... kalkylerade risker med tanke på eventuell risk är väl bäst!

Aktier, fonder, tips och andra investeringar är ju bara kalkylerade risker... ibland knappast kalkylerade...

Hur många har igentligen efterlevnadsskydd på sitt pensionssparande?

Vad väntar vi på?

Vad önskar vi att få ut av det här livet?

Livet är inte en väntsal mellan två flygningar där man tittar på klockan och läser förstrött i sin bok.

Någon har sagt att vara rädd för att dö visar på att livet är värt att leva...

 Vi måste våga leva, utvecklas och chansa ibland... det är inte så farligt!

Vi får inte ta oss själva på så stort allvar jämt, inte undra på vad alla skall tänka och tro. Att byta arbetsplats, flytta utomlands eller bara börja den där skrivkursen. Varför skjuter vi upp besluten till framtiden?

Visst... vi har plikter mot familj, samhälle etc... men lite mer vågade skulle vi väl kunna vara... eller?