Fredag... vi har varit i Goa i snart 20 timmar när vi åker ut på våran första expedition...T-Day eller Train-Day som det var tänkt. Vi åker taxi in till Margao som är en stad av Borås storlek... men ack så mycket fattigare, smutsigare och varmare. Vi vandrar i basarer, råkar komma in på kiss-gatorna och stöter på de obligatoriska tiggarna. Efter 3 timmar i Margao går vi mot alla tips den cirka en kilometer långa vägen till järnvägsstationen genom "slummen"... man får inte vara alltför känslig eller lättskrämd där man vandrar...Men förutom att frugan får en skruv genom sandaletten så är det ganska lungt... det regnar ju...Väl framme på stationen köper vi biljett...och man skall inte klaga... priset låg på 4 kr/styck för 41 kilometers färd... men då var det lägsta Indiska standard... Det är lite som att åka i ett förfallet utedass... samma lukt... och samma standard. Kvinnan på bilden är faktiskt växlare av tåg på stationen. Här kopplar hon ensam ett lok till 55 godsvagnar iklädd sari... tufft!

Till skillnad mot det här gänget på 12 män som skall fixa en växel... I Sverige brukar vi vara 2-3 stycken på en växelrevision...Men vad är bäst...? Att alla har ett jobb...eller att några få jobbar? I Sverige pratar vi om problem med spårspring... men då skall man se de Indiska järnvägarna... tågen tutar ideligen...Här hänger ett glatt gäng på en bom vid en järnvägsövergång... Man hinner se en hel del ur ett järnvägsfönster i Indien då tågen sällan kör fortare än 40 km/h... plus att de stannar med jämna mellanrum... för att passagerarna skall få andas lite frisk luft tror jag... Så efter ett tag blir frugan trött och lägger sig till sist och sover... trött på alla vyer...Landskapet skiftar från stad till landsbygd. Risfält till kokospalmer... från floder till träskmark...allt är grönt så här i slutet på monsunperioden i Goa... riktigt grönt om man skall vara ärlig. Städerna vi passerar verkar uthuggna ur djungeln och ruinerna ser ut att vara tagna ur djungelboken. Vårat mål var Old Goa... en stad fylld med gamla kyrkor... en var upptagen på Världsarvslistan...Det märks att Goa var en Portugisisk koloni i över 300 år. Vi hyrde en liten moped-bils-taxi med chaufför i en timme till det höga turistpriset av 150 rupier... det blir väl ungefär 25 kronor. Sen var det dax att åka kvällståget hem...

För att ge lite svalka så är innertaket i kupen fylld av fläktar... en tredjedel fungerar... men man går gärna till de vidöppna dörrarna med jämna mellanrum för att andas lite...

Vi var hemma vid halv tio tiden...duscha, bytte om och gick för att avnjuta en lugn måltid...Men nu har vi iallafall åkt tåg i Indien...

Så... efter att ha mellanlandat och gått omkring i 5 timmar i Helsingfors så fortsatte vi med flyg till Mumbai. Det var lite folk på flighten, så vi kunde sova raklånga över 4-säten...sova och sova är väl synd att säga... men vila.

Vi landade strax efter klockan 6:00 lokal tid och vandrade omkring i och utanför flygplatsen till klockan 12:00... sen var det dax för flyg till Goa.

Väl framme och med allt bagage i händerna så var det dax att hitta våran taxi... alla ville hjälpa till att bära mot lite baksish... Men våran utsände från Hotellet knuffa undan alla och satte oss i sin taxi och vi for raka vägen till hotellet i vindlande fart på småvägar mellan kor, cyklar och vandradndes Indier... Det var svårt att relaxa i baksätet...Väl framme på hotellet blev vi satta i en soffa... fick en läsk i handen och sedan sjöng personalen en sång om lycka... gu va pinsamt... jag blev kanonröd i ansiktet och ville bara sjunka igenom jorden. Väl inne på rummet tog man sig en dusch och pakade upp innan man sloknade i sängen...äntligen kunde man koppla av! 

Nu känns det nervöst... men vi skall åka... var länge sedan jag var så nervös inför en resa... men det är väl så det skall vara... eller?

Först åker vi till födelsestaden Helsingfors. Där blir vi kvar i fem timmar innan vi åker vidare till Mumbai. Det är en flygning på strax under 8 timmar.

Väl framme i Mumbai får vi vänta i 6 timmar innan flyget går till Goa.

En timme senare är vi framme i Goa.

Förhoppningsvis kommer det någon från konferansen och hämtar oss... det vet vi inte just nu... ingen har sagt något... men jag har mejlat och sagt vilken flight vi kommer med.

Vet inte heller om vi har boende första 4 dagarna innan konferansen börjar... men det går säkert att hitta något där nere... fast man kommer nog vara rätt trött efter en 24 timmars resa...Vi hörs.

Nu börjar uppladdningen för fullt. Frukosten avklarad. 3 av fyra barn har gått till skolan. Nu är det sista minuten bokningar och räkningar som skall fixas.

Strax är det dusch och påklädning och avfärd.

Kolla igenom allt...

Biljetter, pass och pengar... köra igenom packningslistan en gång till.

Äntligen på väg.

Goa here we come... 

Sovit gott efter all packning.

Nu blir det frukost med barnen innan det sista skall fixas.

Sen bär det iväg mot Landvetter... Mrs Y skall plockas upp på jobbet, hon och mannen skall vara "barnvakter" hemma hos oss när vi är väg...Tänk vilka vänner man har... två veckor som fyrbarnsföräldrar är inte det lättaste... "braa gjoort" som Gonedrifting skulle ha sagt...

Packningen är avslutad...Frugan är hemma och i säng!

Barnen är nattade och jag lurar över allt en sista gång...

Förhoppningsvis kan vi fortsätta att blogga i Goa!

Jag har uppdaterad våran bärbara dator och packat ner den för att vi skall kunna logga in även "over there".

Det är med sorg jag lämnar Svedala med Göteborg i topp i allsvenskan och våra kära gula på femte plats... but's... thats life.

När jag kommer tebax ca en timme innan vi möter Halmstad så vill jag nosa på täten... och jag skall skrika som en sann guligan trots 24 timmars resa när jag sätter mig på min stol på arenan... då kan man inte skylla på tidsomställningar, resor eller annat trams... då är det bara att heja fram.. eller? 

Nu börjar saker och ting falla på plats... Det mesta är packat...Frugan kommer snart från Högskolan och jag skall göra en middag till oss alla... Det blir fläskfile med kulpotatis. Sen blir det till att fortsätta packa...Det skall bli intressant att få uppleva en ny kultur. Frugan är nog mer nervös än jag... jag har ju ändå bott i Afrika i två år. Men...Indien är något helt annat...Jag återkommer!

Äntligen... efter sju veckors väntan, tjöt och svordommar är väntan över... för 20 minuter sedan hämta jag ut våra visum till Indien... På morgonen bokade jag hotell, inrikes flygresor och beställde lite rupis... nu skall vi börja ladda inför resan som börjar på onsdag... Vi flyger till Mumbai... eller Bombay som vi fortfarande säger... sen byter vi flyg och drar vidare till Goa... där skall jag medverka på en Internationell Järnvägs säkerhets konferans... Nu skall jag fira med en kopp kaffe, en joggingtur med efterföljande bastu och troligen någon kalja...gött