Wow...efter alla dessa år som vi plågat våra barn med att sjunga högt i bilen, i huset och alla andra tillfällen...Äntligen skall man få se gubben live...LeMarc är tebax på scen...Blev lite missmodig när man inte fick biljetter till första spelningen...inte till andra...men till slut...på tredje! Nu får man damma av alla gamla skivor...inte för att det hunnit bildas något damm på dem...har ofta en eller två cd som sällskap i bilen...men vilket glädje att få lyssna in lite nya låtar i samband med den nya skivan...och sedan en spelning...

Ibland flyter orden fritt...ibland tar det emot...man får tvinga sig att skriva, man får kämpa...men vad skall man skriva?

Skall man referera vad som hänt?

Skall man skapa något nytt?

Eller skall man bara låta fingrarna svepa över tangenterna...

Ibland går livet i ett sådant tempo att man inte hinner reflektera...det är kanske det vi har hösten och vintern till!

Efter en halvtimme var jag färdig att riva säsongsbiljetten i bitar...men så fort allt kan vända i fotboll...i livet...en kvart senare leder våra gulsvarta hjältar med 3-1 och GAIS har en man utvisad...resten blev en defilering mot 5-1 och den största segern på nya Arenan. Rättvist...knappast...glad...javisst. Men sådant är livet ibland...allt verkar svart, uppgivet och förbannat jä...jobbigt! Så ringer det någon...solen tittar fram och livet tinar upp som en ljuvlig solstråle i ett vindskyddat marslandskap. Never give up!

Åkte för att hälsa på mina semesterfirare i Varberg...Möttes av en hungrig hund...en pizzasugen pöjk och en läsande fru...och givetvis regn...ständigt detta regn...Rätt häftigt att sitta med ett glas vin och en god bok i ett förtält och försöka ha en konversation medan det regnar...det går inte...men boken var bra...lite sorgligt att vara klar med Stieg Larssons millenium trilogi...hmmm...Men den som läser hittar alltid någe nytt...Just nu betar jag av Mari Jungstedt. Hon skriver om Knutas på Gotland och om lite hemska mord...De går fort att komma in i och man averkar en halv bok en fredagkväll i regnet under förtältet. Frun var glad för hon är fortfarnade i slutet på sin första Stieg Larsson. En avkopplande fredagkväll blev det.

Kan ni tänka er hur tomt det kan vara att bo ute i skogen som fyrbarnspappa...när ingen är hemma...Vi har tre hus och skog runtomkring...alla utom jag var borta...Men jag har ju min Stieg Larsson...och hela kvällen...och natten själv...Lägger mig tidigt och läser...och snusar i sängen medan jag läser...det har jag lovat min fru sedan 20 år tebax att inte göra...men ikväll är jag själv...och boken blir bättre med en prilla eller två som sällskap...God natt...

Gu... va spännande...om 19 minuter kliver IF Elfsborg ut nere i Valencia...Jag vet inte vart man skall ta vägen...polare nere på plats njuter av värme och uppladdning...hur går det...? jag tror på 1-1 efter ett mål av Holmen...men jag kan smälta en uddamålsförlust...kanske till och med med 2 mål...Nu klarar jag inte att blogga mer...Forza...Forza...Elfsborg

Syrran ringde ikväll...hon hade varit och kollat in våran 16 åring som spelade back i b-laget idag...Hon rycktes helt plötsligt 30 år tebax i tiden...hon sa att "han såg ut som du, sprang som du" när du själv spelade och hon var och kollade...ibland faller inte äpplet långt från trädet...

Visst är det gött att bara vara! En söndag, mulet väder, soffa och tidningar samt en eller annan god bok. Jag tror att man behöver vara slapp och likgiltig ibland. Läst ur en bok...halvkollat på en film och börjat på sista boken i millenium trilogin. Skjutsat lite barn, käkat köttbullar och bloggat. Visst är det gott att leva ibland!