Ibland får man ta risker för att få det man vill ha... kalkylerade risker med tanke på eventuell risk är väl bäst!

Aktier, fonder, tips och andra investeringar är ju bara kalkylerade risker... ibland knappast kalkylerade...

Hur många har igentligen efterlevnadsskydd på sitt pensionssparande?

Vad väntar vi på?

Vad önskar vi att få ut av det här livet?

Livet är inte en väntsal mellan två flygningar där man tittar på klockan och läser förstrött i sin bok.

Någon har sagt att vara rädd för att dö visar på att livet är värt att leva...

 Vi måste våga leva, utvecklas och chansa ibland... det är inte så farligt!

Vi får inte ta oss själva på så stort allvar jämt, inte undra på vad alla skall tänka och tro. Att byta arbetsplats, flytta utomlands eller bara börja den där skrivkursen. Varför skjuter vi upp besluten till framtiden?

Visst... vi har plikter mot familj, samhälle etc... men lite mer vågade skulle vi väl kunna vara... eller? 

Tänk att 1000 människor har tittat in på min blogg i oktober... häftigt!

Tänk så mång idéer jag haft genom åren!

Tänk så många kurser man börjat på högskolan!

Varför är det så lätt att starta upp ett projekt... men så svårt att avsluta dem.

 Nu står jag i valet och kvalet om jag skall på en föreläsning morgon eftermddag... tycker ju att kursen är intressant... men

Får väl sova på saken... 

Finns det någon skönare än solig dag i oktober när trädens blad är som vackrast. Där varje andetag fyller dina skrumpna innesittarlungor med frisk hög syresatt luft.

Du kan få tänja ut dina steg och känna att blodet rusar runt i dina ådror... 

En annorlunda dag...

Det var länge sedan mitt tålamod satts på sådana prov.

När jag blev som mest förolämpad... titta jag bara rakt fram och sa... du! Jag måste gå på toa.

Väl där hann jag att samla mig... man skall nog inte alltid säga vad man tycker  i stridens hetta... eller? 

Varför skaver alltid det lilla gruskornet i just min sko?

Varför är man så djä... mesig, snäll och till lags?

Kanske för att man själv är stark... och den man skulle vilja skälla ut är svag?

Det vore som att sparka på en som redan ligger...

Men varför skall man vara ödmjuk i alla lägen?

Funkar verkligen ordspråk som går ut på vara tålmodig och go... så skall allting bli bra? Blir man inte bara en bitter looser?

Kan inte släppa dagens händelse riktigt... 

Här snyftar man om att folk inte kommenterar ens blogg... och när Margus gör detta så råkade jag radera en av hans tre kommentarer... sorry! But two out of three ain't bad as Meatloaf sings... ; )